Ms.Frankenstein

Hon släppte ned boken och såg upp. Siri kom hasandes ut från sovrummet; hon var den sista att vakna och hon kom bara för att frun hade sagt till henne. Siri var mästare på konsten att sova länge, något Belle fruktade att hon aldrig skulle lära sig. Hon brukade vara sist att somna och först att vakna, det blev många timmar instängd i källaren medan solen sken utanför. Boken hade hon redan läst flera gånger, den var tråkig och full av konstiga idéer.

”Vårt nya jobb är väldigt enkelt.” Frun log nonchalant när hon sa det och lutade sig mot sin makes rygg. Hennes svarta hår började få gråa slingor och hennes utseende var vackert, men inte lika ungt som det en gång varit. Frun var något speciellt, inte bara det att hon var respekterad i hela staden då hon tillhörde stadenselit samtidigt som hon var den enda kvinna som skötte ett företag, utan hon var även brutal, orädd och mån om de som betydde något för henne.

”Vad är det då vi ska göra?” Miguel tog fruns hand och kysste den, han log mot sin hustru. Han var ju död, och nu såg han mycket yngre ut än frun.

”Jaga upp några hundar.”

”Det låter väldigt enkelt.” Raphael lade ner penseln och såg upp från sin duk. Det var hans liv; när de inte utförde något jobb satt han helt enkelt bara stilla inne och målade.

”Varför ska vi döda dess ’hundar’? För vilka ställer de till bekymmer?” Nu var det Esmeralda som blandade sig i konversationen. Hon rörde lite på sig på pallen och Raphael fnös smått irriterad då hans modell bytte ställning.

”Det är vårat jobb. Vi fick en stor summa pengar, så det ska vara väldigt svårt. Detta ska nämligen inte vara vanliga hundar – eller vargar – utan jag har mina misstankar om vad det kan handla om.” Sa frun i sin vanliga, lätta ton. Hon placerade armen om sin Miguel och gav honom en kram. Kärleken mellan dem syntes tydligt, Belle hade svårt att förstå hur det kom sig att frun inte valt att följa sin man in i odödligheten.

”Jag hoppas bara inte att det handlar om ikväll.” Siri sträckte på sig och gäspade. Det mörka håret stod i alla riktningar och den långa nattskruden var skrynklig. Hon väntade på att någon skulle fråga varför.

”Varför?” Det var Miguel som spelade henne i händerna.

”För jag och Belle ska på maskerad.” Siri sa det med ett brett leende mot Belle, själv kunde Belle inget annat än att se förvånad ut.

”Maskerad? Idag? Ikväll? Nu?” Det var tydligen en detalj i Siris planering hon hade missat. Inte för att hon hade något emot det; en maskerad hade passat perfekt denna händelselösa natt.

”Javisst!” Siri skickade iväg ännu ett leende innan hon gled vidare mot garderoben för att välja klänning.

”Det kan vara bra att lyssna.” Bara genom att gå upp lite på slutet lyckades frun få Siri att vända helt om och vända uppmärksamheten mot det aktuella ämnet. ”Tack. Vi ska jaga när det blir fullmåne; om tre dagar med andra ord. Men jag räknar inte med att jakten går över på en natt, betalningen är lite för bra för det.”

”Men då är ikväll fri?” Tydligen kunde Siri inte tänka på något annat än den fest hon planerat att besöka. Belle log lite, veckan skulle kanske inte bli så tråkig som det först verkat som. Som det verkade nu skulle den kunna bli intressant.

Frun fnös irriterat, uppretad av bristen på intresse. ”Jadå, ikväll är en fri kväll. Men jag ska dra mig tillbaka nu, så var inte alltför livliga.”

Det fanns ingen risk att de skulle vara för livliga, men det var ändå något frun alltid påpekade. Tillsammans med Miguel gick de ut genom rummet och uppför trappan till första våningen; till världen.

”Kom nu. Vi behöver göra oss klara!” Siri kastade sig in bland kläderna. Belle sneglade mot Esmeralda och Raphael när hon reste sig, de hade redan dragit sig in i sig själva och slutit bubblan kring deras lilla värld. Hon hade absolut inget emot att gå ut med Siri, men det var mer att hon önskade att hon var mer som Esmeralda eller Raphael; tänk om hon också kunnat gå in i sig själv. Nu kunde Belle inte det. Till skillnad från Esmeralda – vars passion var att sy kläder – eller Raphael, som målade, hade hennes liv alltid handlat om att vara ute och fånga solljuset. Nu hade hon inte fått se solen på över sex år, men hon drömde om den varje natt.