My inside is a locked door without key
Jag blir väldigt förvirrad av mig själv och vad jag känner och tycker. Misstänker att jag för länge gått och ignorerat allt som handlat om känslor inom mig.
Min teori har alltid varit att det varit en bieffekt av att mina föräldrar separerade när jag var liten; jag har hela mitt liv fått växa upp med att stå ensam och inte vara svagare än mina bröder.
Det borde dock inte göra så att jag aldrig varit kär i någon; för det har jag inte. Aldrig känt att jag älskat någon. Hela tiden tappat intresset så fort det blivit besvarat. Då är något konstigt.
Och nu, då vet jag inte riktigt. Mina kära vänner är ju inte till ett stöd direkt (haha, ni vet vad jag menar om ni läser det ^^ ♥) men de gör inte heller saken värre... Jag bara undrar och hoppas att jag ska reda ut det. För otålig som jag är tål jag inte att saker tar lång tid.
Kommentarer
Välkomnar all typ av kritik med ett leende.
Men ingen reklam, spam eller "Hur är det"/"Vad har du gjort idag"-kommentarer.
Smile and wave! (:
Trackback
