Varje gång jag hör den blir jag påmind om varför det är den vackraste låt jag hört:
I saw the morning It was shattered by a gun Heard a scream, saw him fall, no one cried I saw a mother She was praying for her son Bring him back, let him live, don't let him die
Do you ever ask yourself Is there a Heaven in the sky Why can't we get it right
'cause we all live under the same sun We all walk under the same moon Then why, why can't we live as one
I saw the evening Fading shadows one by one We watch the lamb, lay down to the sacrifice I saw the children The children of the sun How they wept, how they bled, how they died
Do you ever ask yourself Is there a Heaven in the sky Why can't we stop the fight
'cause we all live under the same sun We all walk under the same moon Then why, why can't we live as one
Sometimes I think I'm going mad We're loosing all we had and no one seems to care But in my heart it doesn't change We've got to rearrange and bring our world some love
And does it really matter If there's a heaven up above We sure could use some love
'cause we all live under the same sun We all walk under the same moon Then why, why can't we live as one 'cause we all live under the same sky We all look up at the same stars Then why, tell me why can't we live as one
Gary Moore har gjort en massa bra, och jag måste säga att "Thin Lizzy" är ett av mina favoritband. Phil Lynotts sätt att uttala orden, en ren njutning.
Mitt första besök i Stockholm var väldigt lyckat ^^
Hade mkt trevligt med de vänner jag reste dit med. Tyvärr hann vi int emed mycket mer än en promenad i gamelstan, vaktavlösning vis slottet, ett museé besök och en lunch på pizzahut...
Vänner är viktigt, väldigt viktigt om du fråga mig.
Dock finns det mer och mindre nära vänner. Bara för att de inte har den speciella platsen helt intill hjärtat behöver det inte betyda att de inte är viktiga och man inte har superkul med dem.
För mig finns det mång nära vänner. Vänner jag liter på och anförtror mig till.
Men det finns dock bara en jag skulle kunna säga allt till.
Mitt motto. Vilket jag lever mycket strängt efter.
Varför skulle jag inte kunna göra precis samma sak som killar? Inte fan vet jag.
Det slog mig idag.
"Akta dig för att strula runt för mkt så att du får rykte om dig att vara en slampa" Sa en kompis till mig.
Haha, jag är inte rädd för ett rykte. Vill jag kan jag ligga runt hur mkt jag vill, skit samma att tjejer blir horor och killar får status. Om en kille kan ha sex med vem han vill, när han vill; ja då kan jag det också.
Vem bryr sig om ett rykte? Så länge man gjort det man velat.
- Det är så förvirrand emed Göteborgare, ena sekunden är det "FyFan för Stockholm!" och i nästa "Jippie! Jag ska till Stockholm!"
Haha, jag kan förstå henne, för lite fördommar har jag dock.
Kanske inte så konstigt när den enda sida av Stockholm jag har upplevt är den attityd AIK har på bortaläktaren på Ullervi när GAIS spelar, och det är ingen trevlig sportsanda direkt...
Så ursäkta om jag är fördomsfull, men jag har mina grunder.
Hoppas dock att de kanske blir ändrade nu när jag ska dit för första gången i mitt liv...
Synd bara att kompisen jag gärna hade träffat inte kunde <3
En bild från i våras (ovan).
(Under) Jag har varit i på andra sidan jorden (både mot öster och mot väster), men aldrig i Sveriges huvudstad. Bjuder i alla fall på en bild från NYC jag tog i somras :)
Some memories last 4ever, even when the persons who has created them is gone
Det slog mig idag, bara sådär helt plötsligt när jag bakat en mango paj tillsammans med Daniel och Maia.
Människor förändras.
Jag är inte den jag var när jag var liten,
jag är inte den jag var för ett år sedan,
jag är inte den jag var innan sommaren.
Jag vet inte hur jag ändrats, men många skulle väl påstå att det är till det sämre. Jag har bytt värderingar, ändrat tankar och allmänt blivit så olik mig själv som jag bara kunnat bli. Själv skulle jag säga att jag ändrat mig till det bättre, tagit ett steg närmre den jag alltid velat vara.
Det innebär att det kanske inte är så konstigt att jag och mina vänner glidit ifrån varandra. Vi som trott att vi skulle hålla ihop in i döden. Jag tror inte det längre.
Om jag tog höger, tog de vänster.
Spåren går fortfarande intill varandra, men inte ihop.
Jag är inte den jag var då, de är inte de de var då.
Sanningen svider, men sanningen är bara att acceptera.
Så, vissa minnen varar för evigt, även om personerna som skapade den är borta.
"Ein, zwei, die" - en norsk-nazist-zoombie-skräck-komedi. Snarare komedi än skräck iaf. Mkt blod, speciellt tarmar...
En lite tråkig och förutsägbar film med alltför lite skräck och blod för att kunna kallas skräckfilm.
Jag säger bara en sak: Jag älskar denna film. Fast, jag räknar alla tre filmer som en, så nu har jag som veckoprojekt att se resten av de förlängda vesrionerna. Bara för att det inte går att sluta...
Hemma igen efter en natt i ett mysigt hus i Tollered.
Var hemma hos en kompis (elr, nu är det min kompis men innan var det mina kompisars kompis) och hade lite PARTY! - som en vän så fint hade uttryckt det.
Fullt ös halvanatten och sedan lite slötittande på TV för oss som var kvar för att sova över.
Hade jättekul och det var supermysigt!
Väldigt kul att träffa lite nytt folk oxå, även om det var folk jag sett i hlögstadiet.
Ibland måste jag erkänna att jag älskar min gaderob...
Även om den är aningen tråkig, men jag har en impponerande samling av jackor och skor.
Har säkert över tjugo jackor och lika många par skor... och inte har man då betalat mer än kanske tusen spän för alltihop^^ Ärva och Utlandshopping är grymt!
Hej idag har jag ätit massor av chokladbollar med min gullekompis Sandra <3333 Nu ska jag ta kontroll över min blogg... sedan hela världen moahahahahhahahahahha!!!!!!!!!